Uppe med tuppen idag med, innan sju vaknade jag. Sovit oroligt inatt, verkar som många bebisar har kolik här, dem gråter ikapp. Igår fick jag positiva besked men dem vändes fort igen framför kvällen så det känns skit. Men lever på hoppet. Vill bara hem till mina pojkar, framförallt Neo. Jag saknar honom så det värker i hela mig. Saknar hans andetag när han sover, hans sätt att väcka mig på morgonen, känna hans små fötter på ryggen. Morgonmyset i soffan, ja verkligen ALLT det värsta är att vara utan honom!!!!!!!