Fan vad jag saknar dig, det är verkligen helt obeskrivligt. Kan inte fatta att du är borta, att jag aldirg mer ska få se dig eller röra vid dig.Var inne i stan idag och såfort jag ser någon som har en likadan volvo som du hade, eller Bmw så tror jag det är du.. Jag blir helt knäpp i huvudet. Jag minns dagen då jag fick beskedet, allt bara rasade. Vi hade ju haft kontakt ett par timmar innan dess.. Det känns tungt, otroligt tungt. Gråter av saknad men jag vet du har det bra där du är nu. Tänker mycket på din mamma och pappa och lille Theo. Ska snart åka och hälsa på dem, kommer kännas konstigt att vara där utan dig. Överhuvudtaget i östragöinge, har alltid hoppats på att få se dig när jag varit där, men nu vet jag att det kommer aldirg inträffa igen . Finns så mycket jag vill säga, skriva, skrika ja allt. Men ingenting hjälper, det finns inget som får dig tillbaka. Har haft en dröm varje natt sen olyckan, och det är jag försöker rädda dig men inte lyckas, och vaknar kallsvettig och bara gråter. Varje natt.. Jag saknar dig så mycket ! Du var min första kärlek. Kommer aldrig glömma tiden med dig, minnena lever kvar i mig och jag är glad att jag fått den tid med dig som jag fick .Du gav mig så mycket, och lärde mig att se livet från en annan sida. Jag hoppas vi ses igen i nangijala.