Om 14 dagar är det ett år sedan jag fick samtalet som förändrade mitt liv totalt, som fick mig att bryta ihop totalt, och känna mig helt tom. Det var då jag fick beskedet att Krisse varit med om en bilolycka och lämnat detta liv. Att jag aldrig skulle få höra hans röst, aldrig få se honom igen, aldrig få ett sms från honom.. aldrig aldrig.. nej det är inte sant.. inte krisse inte han !!!!! Han var ju ja, han var min första kärlek, mitt längsta och mest seriösa förhållande, ja han var en väldigt stor del i mitt liv. Och nu finns han inte mer, snart ett år har gått och jag kan fortfarande inte förstå det, jag vill inte göra det heller. Än idag väntar jag på att han ska skicka ett sms. Det gör så ont att han är borta.. går inte en dag då jag inte tänker på honom, hans familj och hans son. Beundrar deras styrka. Och dem kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta, precis som Krisse.

Nej nu blev det jobbigt här så nu får jag sluta.. Ville bara mest skriva av mig lite.. Tycker ju inte om att prata om detta för då förstår jag det mer, därför känns det skönare att skriva av sig lite.

Ta vara på era nära och kära, ni vet inte hur länge ni har dem hos er.


Jokke, Tack för du stöttar mig när jag behöver gråta ut, och tack för jag får uppleva alla känslor tillsammans med dig, och tack för du är så förstående. du är min bästa vän min livskamrat.