Sånt här gör mig väldigt upprörd, jag har alltid tyckt att Katrin är helt blåst men detta var droppen IDIOT !!


http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6008980.ab

http://www.finest.se/katrinSchulman Idiotens blogg !!






Helt rätt  http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6010577.ab

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Jag har bestämt mig för att lägga bloggandet på hyllan, det ger inte mig någonting och jag tycker bara allt detta med bloggar är skit. Jag kommer även sluta läsa mina vänners bloggar så är det något ni vill ha sagt så vänd er till mig då jag som sagt inte kommer läsa dem mer. Tycker detta har blivit för mycket, folk pratar inte med varndra utan använder bloggar samt facebook ist. Tycker och tänker man något om ens val ja då väljer folk att skriva ett inlägg om det, vi är väl ändå vuxna människor? tycker detta är helt fel, det blir bara massa missuppfattningar och irritationer. Jag vet att jag inte är spec duktig på det här med att blogga därför ser jag inte riktigt någon mening med det, jag har inget att ge mina bloggläsare. Därför lägger jag detta på hyllan. Får se hur det blir emd facebook och allt såntdär.

Trevlig helg på er!!

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.



Det enda jag vill är att föda nu, är det verkligen för mycket begärt?! GE MIG VÄRKAR OCH MASSOR MED SMÄRTA !!! Jag längtar så mycket efter att få träffa vårt mirakel, få känna h*n utanför magen, räkna fingrar och tår, lukta på h*n och pussa och bara njuta !!

Vaknade och hade jätte ont i magen, bla av hunger.. nu har jag ätit och jag har fortfarande ont och det trycker neråt, kanske på g? inatt trodde jag det.. hade så ont och konstiga smärtor men sen försvann det bara, blir så ledsen när man tror det är på g sen bara försvinner det, jag önskar bara lite värkar och smärta, är det för mycket begärt? : )

Idag är det iaf 16 dagar till bebis är uträknad, 2 veckor sen vi var på förlossningen och dem sa det dröjer dagar till bebis kommer, jovisst. Tycker inte läkare borde få säga så om dem inte vet till 100 % det känns ju redan som jag går på övertid, och TÄNK då om jag gå över tiden.. då får Jokke flytta hemifrån : ) haha.. Nej men jag hade gärna gått över tiden om det inte varit för att jag har ont hela tiden, jag fasar inför nätterna för då är det som värst, dem säger man ska sova/vila så mycket som möjligt den sista tiden, men hur ska jag kunna det när jag har ont hela tiden, huvudvärk och såfort man lyckats slumra till nej då blir man kissinödig.. haha det är inte lätt. Och denna enorma längtan!!!

Till något annat, ikväll ska min Mamma ha ljusparty och det ser jag fram emot, många som varit på det och jag är så nyfiken på vad det är, sen älskar jag ljus och sånt mys. Så jag och Julia ska dit ikväll, ska bli riktigt trevligt. Jokke jobbar ikväll igen, tråkigt.

nu ska jag klä på mig och fixa det sista i sovrummet, dem kommer och tapetserar nu på fm och gardinerna är inte nere, sen ska vi till barnmorskan klockan nio så jag får strax väcka Jokke.

Trevlig dag på er alla !!! Håll tummarna på bebis : )

Dem ringde och sa att det kommer på måndag och börjar tapetsera, så skönt ! Då är dem klara tills bebis kommer, om h*n nu inte vill titta ut i helgen, har haft mkt förvärkar dem senaste dagarna och det gillas. Kan alltid hoppas att det inte blir något fredagsmys hemma ikväll utan på bb med bebis : )

Ett STORT Grattis till Sandra och Thomas som igår kväll fick en liten Max !! Är så glad för deras skull och är så nyfiken på den lille killen!! 
                                   


    

För att summera lite..

I söndags var mamma och hennes kille och barn här, lillebror med. Vi fikade och hade trevligt, efter dem gått hem vid nio tiden fick jag fruktansvärt ont i svanken, det strålade och jag trodde jag skulle svimma av smärta. La mig i ett bad men det kändes inte bättre, tog två alvedon och la mig i soffan med värmedynan, det släppte lite men kom sen tillbaka. Efter ett tag gick vi in och la oss, blev inte mkt sömn för min del. Måndag morgon och vi skulle till bm klockan nio, jag hade fortfatrande ont och ville inte åka in men Jokke övertalade mig. Trodde jag skulle spy på vägen in så ont jag hade, kom in till bm, hon mätte magen tog blodtrycket sen skickade hon oss till förlossningen, smärtan hade inte avtagit. När vi kom till förlossningen kopplade dem ctg på mig, hade svårt att ligga stilla av smärtan. Bebis mådde bra och det var ju det viktigaste, min smärta försvann inte, höll på att bli tokig. Fick bricanyl och smärtstillande, blev trött och skakig men det blev inte bättre i ryggen.. Ctg visade inga sammandragningar och det visste jag eftersom det bara var i svanken jag hade ont. Dem undersökte mig och tappen vad mogen och hade börjat öppna sig så sa Jokke, tror ni vi kommer föda några veckor innan? Nej sa läkaren detta handlar om dagar, vi båda blir lite skräckslagna och jag med mina hormoner börjar gråta.. detta var inte vad jag tänkt, vi hade inga grejor med oss, är inte fullgången nej detta kändes inte bra. Dem sa vi fick stanna på obesrvation under natten då jag har Gbs och behöver pencilin innan förlossningen startar. Vi fick ett rum på bb, Jokke körde hem och hämtade bb väskan ifall det skulle va något.

Framåt kvällen lugnade sig min smärta, blev då lite besviken för då hade vi ju ställt in oss på att bebis kanske ville komma.. Men vi stannade och det var lite från och till hela natten. Vid ronden dagen därpå säger läkaren att vi ska åka hem och vila, eftersom det lugnat sig var det inte på gång ännu, jag blev besviken och ledsen men samtidigt är det bra så länge bebis vill stanna.

Sen har smärtan varit hemsk sen dess, igår var det något fruktansvärt, jag bara grät och mådde illa. Trodde jag skulle svimma, kände inte bebis mycket så vi åkte in och allt såg fint ut, fick smärtstillande utsktivit och ska få Tens apparat att ha..

¨Så nu är det bara att vänta och se...

Vecka 37: 1 okt - 7 okt 2009